Underbara natur

För att uppleva naturen på nära håll behöver du inte sikta så högt. Genom att ta min cykel, mitt triangakök och mitt lokalsinne skapade jag en underbar utflykt jag lär bära med mig länge. Jag behöver inte bestiga MountEverest för att uppleva friluftsliv. Ingenting är för stort eller för litet. Det lilla i vardagen är det som ger mig något alldeles extra!

Dagen började med att jag vaknade ovanligt tidigt för att vara mig. Pigg och utvilad bestämde jag mig snabbt för att göra något utav dagen direkt, så jag började göra mig i ordning i salig takt.

 Jag visste redan vart jag skulle cykla och passade på att ladda hem några jordlådor som låg i  närheten av rutten jag tänkte mig. Tyvärr krånglar GPSen på min mobil så det blev inte mycket utav detta letande. Dock lyckades jag ganska omgående hitta en liten gömma enbart på namnet och ledtråden. Detta skedde strax efter att jag trillat ner för en isig trappa så det hjälpte mig att få upp humöret igen vilket var bra!

Stigen jag följde böljar fram längsmed Lärjeån och var bitvis vårfin, men ofta full av is. Granarna avgjorde hur mycket is det var på stigen. Hade jag promenerat hade det varit smått livsfarligt att gå här, men med dubbdäck på cykeln gick det galant! Dock ganska läskigt på sina ställen då stigen, helt istäckt, sluttar brant ner mot en halvfryst år.. Men det gick som tur var bra :-)

När det var dags att kosta ån visade det sig att bron var "trasig" och att en annan bro, någon kilometer högre upp rekomenderades. Snark tänkte jag och hade inte alls någon lust att cykla tillbaka samma väg igen, därför drog jag en rövare, bar cykeln över planen som hindrade vägen och sprang snabbt över. Så vitt jag vet står bron där än idag så det gick också bra som tur var!

Så tillsist var jag  framme vid platsen jag tänkte laga maten vid. Det är vid en laxtrappa och ett litet vattenfall. En väldigt vacker plats på sommaren. Och på vintern visade det sig! Tyvärr hade solen inte riktigt kommit över trädtopparna än, men några svaga strålar letade sig igenom och värmde mig.

Nu skulle kalaset börja. Rigga triangakök är en lite omständig process. Jag var lite orolig för att gasen inte skulle vilja samarbeta i kylan men det visade sig gå väldigt bra.
 Hemma hade jag förberett med äggröra i en flaska tillsammans med bacon.
Dessutom hade jag vitt rostbröd med mig och krusbärsmarmelad.

För att inte frysa om rumpan hade jag med ett sittunderlag och livet lekte. Solen sken, maten luktade ljuvligt och bruset från vattnet gav liv i naturen. För övrigt är det imponerande hur mycket ljud vatten kan skapa!


Mätt och belåten efter ägg och bacon - röran stängde jag av gasen ett tag och bara njöt av tillvaron. En man dök upp och frågade om jag lagade fisk. Han blev nästan irriterad på mig då jag inte metade utan bara hade med mig mat hemifrån, men men, en dag som denna kunde jag inte sluta le. Jag funderade på att bjuda honom på en rostad macka men valde att inte göra det. Mina fördomar tog över. Hade varit så onödigt att skicka honom till helvetet då han ätit fettet från gris om han råkade vara muslim.

 I vilket fall rostade jag mina smörgåsar och tryckte i mig. Tiden rann förbi, tankarna vandrade åt alla håll. Det ända som konstant var kvar var mitt stora härliga leende. Så enkelt, så smidigt, så bekvämt och så underbart! Bara sitta där och njuta helt enkelt!!

Som jag skrev satt jag vid en liten fors, med laxtrappan på ena sidan och själva forsen på den andra. Vattnet där framme hade frusit och gav en riktigt mäktig inramning på min rastplats.
Tyvärr syns det inte att solen tittar igenom litegrann på bilderna men det var väldigt väldigt härligt.

Sedan var det bara att packa ner allt sammans i ryggsäcken och börja cykla hemåt. Fortfarande med ett brett leende forserade jag uppförsbackarna och väl hemma ställde jag in all disk i diskmaskinen. En fantastisk utflykt, enkel, smidig och trevlig. Och det jobbiga kunde jag ta hand om senare! Perfekt!!! :-)