Solen strålade inte precis. Även om himmelen var molnfri
lyste solen bara med en svag, tunn färg. Några enstaka fåglar sjöng i
bakgrunden då flickan gick genom staden. Med sin tjocka, obekväma men ganska
varma jacka trotsade hon kylan. På båda sidor om henne stressade personer
förbi. Målmedvetet, snabbt och effektivt gick de förbi henne. Några stannade
något ögonblick utanför ett fönster och tittade in för att sedan snabbt vandra
vidare. Flickan å andra sidan gick bara i en lugn, behaglig takt framåt. Målet
var att inte ha något mål. Hennes tankar sökte sig medvetet till glädjen i att
bara gå för skojs skull. Till skillnad från medmänniskorna på sidorna. Med sina
mål, sina måsten begränsas de. Plötsligt står de framför någon de inte träffat
på länge men istället för att ta sig tiden och prata, umgås, förnya relationen,
förs en snabb uppdatering av läget och sedan går båda vidare. Lite gladare,
lite trevligare, men utan någon större förändring.
Flickan försöker se varför vissa människor nästan springer i
olika riktningar. Är det värt det? Varför är det så svårt att bara vänta? Sätta
sig ner, ta det lugnt, vänta. Fundera. Ägna sig åt sig själv. Istället skyndar
en person förbi flickan på väg mot hållplatsen. Det syns att personen redan
rört sig snabbt en längre bit innan. Flickan följer främlingen med blicken.
Precis då blicken kommer till hållplatsen kommer en spårvagn och blicken får
vandra vidare. Antagligen skulle personen med spårvagnen och stressade långt
och länge för att hinna det. Varför? Samma linje går igen inom tio minuter,
ändå stressa fram.
Flickan går vidare. Njuter av att inte ha några måsten för
tillfället. Solen börjar ta form och värmen hennes kropp. Fåglarna har flugit
vidare men det är ändå fullt med ljud i luften. Oförskämt vänder sig flickan om
och tittat efter en extra framskyndande person. Hon älskar att inte känna den
här stressen. Inte nu. Nu har hon tagit sig tid för att medvetet ta det lugnt.
Så plötsligt börjar hon undra. Varför behöver hon ens ta sig tid för att ta det
lugnt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar